Mizz Id

Jag måste klättra över
över staketet till en ny äng
den äng som är grönare än den jag står på
för här jag står vissnar allting
allting för utom det i mitt hjärta som jag bär med mig överallt
överallt till nya ängar, vatten drag, fjäll, stigar och oändliga hav.

Just nu står jag bara och trampar
trampar tills jag skapat mig ett eget hål att stå i
här står jag och ser över staketet till grönare och större ängar
de ängar jag skulle kunna breda ut mina vingar över och flyga
flyga och bli fri
fri från den fångenskap jag hålls i.

Över staketet kan jag inte slinka över obemärkt till de gröna ängarna
De får vänta för Jag lär stå här länge till
stå här och fundera
fundera på om det finns en grind längs detta staket

Idag följde jag mamma till Glimten, där hon arbetar ibland. Hon städade och hjälpte till med diverse saker.

Glimten är ett koperativ, där det finns en loppis b la, men det viktigaste är nog kanske att människor kan komma dit , äta eller bara umgås.
Människorna som kommer dit är, annorlunda eller speciella.  De har problem att infinna sig i dagens samhälle (fint uttryckt). De har problem med den sociala biten.

Första gången mamma tog med mig till Glimten var när jag gick i Trean.
Jag hjälpte henne med att städa, laga mat och umgicks med de som kom dit.
Jag minns att jag brukade spela schack med en gammal gubbe som inte sa något om man inte frågade honom.  Det kunde även hända att han inte svarade då heller.  Jag tyckte om att sitta och spela schack med honom, han är jätte duktig på det!
Sedan brukade jag skriva dikter med en av de andra besökarna, prata och spela kort med de som ville.

Jag kom och tänka på en sak nu igår när jag följde med mamma. Det var ungefär fyra år sedan jag var dit sist. Jag kom och tänka på en fråga: Varför tog hon med mig dit, egentligen?
Jag tror det inte bara var för att jag inte hade något att göra, utan för att jag skulle lära mig något.
Hon lyckades i sånt fall, för jag har lärt mig något.

Jag har lärt mig att alla människor ska behandlas med respekt. Att bara för någon är annorlunda betyder inte det att de inte går att prata eller att umgås med. I bland skulle jag hellre vilja umgås med dem på Glimten istället för en "normal" människa. 
Att alla människor har känslor och bara för att någon beter sig på ett sätt som skiljer dem ur mängden så ger detta  ingen människa  någon sorts rätt att särbehandla denna människa.
Jag minns att mamma sa: De är också människor, det finns ingen skillnad egentligen mellan oss. De har också känslor, så behandla dem som du behandlar alla andra. De är inte annorlunda, egentligen! 
För vad är normalt?

Allt gott//Tess