Sista Dagen För 2006
Idag är det den sista dagen på året, om denna info inte skulle ha nått fram till alla, och de om läser denna blogg vet det nog redan. Så alla som inte har fattat att det är 2006 sista dag, får skylla sig själva...
Hursomhelst, dagen idag får mig att tänka på året som har gått. Det tar sin lilla tid att tänka på.
Det jag har kommit fram till är i a f att jag är inte där jag var för ett år sen...
Alltså jag är nämligen först och främst ett år äldre (min kropp), fast jag känner mig som tre år äldre (huvudet).
Nu under denna tid sedan jag har vaknat har jag pratat med "Mörkrets Furstinna" över telefon...
Mamma ville att jag skulle hjälpa henne och leta en kartong som ska upp till min lägenhet och nu när jag tänker på det, så vore detta egentligen mer min uppgift... Jag får väl gå ut sen och lyfta ett finger.
Det nya året, jag har en känsla att detta år kommer bli helt underbart!
Jag har en tanke och denna är att: De första veckorna bestämmer på ett ungefär i vilken rythm mitt år kommer att gå i...
Denna teori kommer ifrån att jag har skrivit dagbok i fyra år och varje dag sedan 13/11-02 finns nerskriven... Och i böckerna har jag sett att denna tanke stämmer bra...
Ett Gott Nytt År önskar jag till alla som har vägarna förbi och läser detta, till alla andra också för den delen....
| Idag är sista dagen av ditt liv, så här långt. //Livet (Alla ordspråk är hämtade från; www.livet.se |
Härifrån och upp till stjärnorna
Jag längtar här ifrån, Jag vill ha någonting annat, Jag vill se och upptäcka något nytt....
Svenstavik är '"bra", därför att jag inte riskerar att träffa någon jag mött förut. Gymnasiet är toppen, precis som utbildningar borde vara. Jag tycker om människorna jag har träffat däruppe, de är glada och trevliga.
(Hursomhelst, det här var inte det jag skulle skriva om, men eftersom jag är igång kan jag väl fortsätta.)
Jag har ända sen jag kan minnas alltid velat vara någon annanstans, Stockholm har varit i mina drömmar om någon annanstans sen jag började skolan. Allt eftersom jag har blivit äldre har fler städer/länder/platser/sevärdheter hamnat på min lista över någon annanstans.
Har du någon gång beskådat stjärnhimlen under en längre tid? Alltså sett upp emot den så länge att du vart tvungen att lägga dig ner eller fått ont i nacken. När jag kollar så länge på natthimlen brukar jag kunna få se sateliter, stjärnfall eller ja, vad nu än himlen vill visar mig. Månen brukar vara det jag helst vill se på himlen.
Den känsla & tanke som slår mig av att se upp emot natthimlen är: Allt kommer att ordna sig, Ta det lugnt, Det finns någon annanstans som väntar på mig!
Så det jag tänker göra för att komma någon annanstans är att ta det lugnt och ta vara på det jag har...
Solen Går Ner I Juletider!
när solen inte kan.
Julen har en magi som handlar om att ge,
Ge något helt underbart till en annan människa...
Ett Leende som kommer från det varmaste djupet där innanför ögonen,
och som man kan låta ett par andra ögon få se...
Julen varar inte i en dag för mig, Det vore riktigt tråkigt...
Så därför försöker jag hålla den vid liv tills
Solen Går Upp Igen!!!
Annorlunda Människor är också Människor
Idag följde jag mamma till Glimten, där hon arbetar ibland. Hon städade och hjälpte till med diverse saker.
Glimten är ett koperativ, där det finns en loppis b la, men det viktigaste är nog kanske att människor kan komma dit , äta eller bara umgås.
Människorna som kommer dit är, annorlunda eller speciella. De har problem att infinna sig i dagens samhälle (fint uttryckt). De har problem med den sociala biten.
Första gången mamma tog med mig till Glimten var när jag gick i Trean.
Jag hjälpte henne med att städa, laga mat och umgicks med de som kom dit.
Jag minns att jag brukade spela schack med en gammal gubbe som inte sa något om man inte frågade honom. Det kunde även hända att han inte svarade då heller. Jag tyckte om att sitta och spela schack med honom, han är jätte duktig på det!
Sedan brukade jag skriva dikter med en av de andra besökarna, prata och spela kort med de som ville.
Jag kom och tänka på en sak nu igår när jag följde med mamma. Det var ungefär fyra år sedan jag var dit sist. Jag kom och tänka på en fråga: Varför tog hon med mig dit, egentligen?
Jag tror det inte bara var för att jag inte hade något att göra, utan för att jag skulle lära mig något.
Hon lyckades i sånt fall, för jag har lärt mig något.
Jag har lärt mig att alla människor ska behandlas med respekt. Att bara för någon är annorlunda betyder inte det att de inte går att prata eller att umgås med. I bland skulle jag hellre vilja umgås med dem på Glimten istället för en "normal" människa.
Att alla människor har känslor och bara för att någon beter sig på ett sätt som skiljer dem ur mängden så ger detta ingen människa någon sorts rätt att särbehandla denna människa.
Jag minns att mamma sa: De är också människor, det finns ingen skillnad egentligen mellan oss. De har också känslor, så behandla dem som du behandlar alla andra. De är inte annorlunda, egentligen!
För vad är normalt?
Allt gott//Tess
Dvärgspets Kira
Om den skulle passa mina grannar perfekt är en annan historia... Min granne som bor under mig, har någon sorts pudel liknande historia.
Jag har pratat med mina föräldrar och en dvärgspets. Den kan vara ensam lite grann under dagen och behöver inte alltför mycket med motion.
En katt, jag tycker att katter ska kunna bo mer ute än inne, så nej ingen katt för mig... Jag skulle inte kunna klara av den hemska stanken ifrån kattlådan heller.
En dvärgspets, alla små hundar har attityd. Denna ras är (efter lite research) kaxig, modig, tuff och hur mycket den skäller beror alldeles på hur man föder upp den!
Jag kommer att döpa henne till Kira =)
Första inlägget
Här kan ni få skåda lite olika tankar och läsa om det som händer i mitt liv förtillfället.
Jag har inte haft en sådan här hemsida förut men detta här blir nog toppen...